höjdrädd

älskling kom hit å håll om mig!!!! jag är hödrödd för nu har pappa å ja monterat ihop sänggaveln (UTAN skruvar ändå, han lär BORRA osv för att kunna sätta i skruvar) och så är jag mörkrädd!!! Ska julpynta lite i mitt rum när jag får tid å ro!
Nu sk aja sova!
Puss

MARIA BERGLÖF!

www.mariabergloff.blogg.se varförvarförvarför? Det är frågorna som snurrar runt hela tiden!
jag gråter. du är stark, förbannat stark maria! Har du fixat alla andra gånger fixar du det nu med! DU ÄR EN KÄMPE, kom ihåg att en kämpe ger ALDRIG upp!!!
Älskade älskade sötaste maria, jag finns här för dig, jag ser upp till dig du är min "motståndare" när det gäller att kämpa!
jag älskar dig vännen!!!!!♥

älskade mammsen

den 22december när jag och anna och pappa kom hem från konståkningen går jag in till mammas rum, och madde satt på golvet med armen på hennes bröst och jag tittade på mamma och hon var alldeles blek, jag gick ut höll händerna för munnen och trodde jag skulle kräkas, eller svimma, jag vet inte, och då hade hon tagit sitt sista
andetag 3 minuter innan vi kom hem.
det värsta av allt, det var inte att se henne död, utan att hon hade så förjävligt ont och vi inte kunde göra något, så hennes smärta och hennes HEMSKA mardrömmar hon fick av medicinen var värst!

En dröm jag minns var att hon vaknar och skriker efter pappa, hon gråter något hysteriskt och säger mina barn, mina älskade baaaarn och vi alla tre kom in till henne och hon sa "ni får inte döö, ni fååår inte döö" och vi sa det "vi ska inte dö mamma!" men hon kunde inte förstå oss, henner hjärna kopplade inte pga hjärnblödningen!

Fast den allra värsta drömmen var nog när hon drömde att hon var läkare och botade sig själv. Hon vaknade och blev livrädd och sa "vad är detta?!?!, jag äör ju frisk, VARFÖR JUST JAG?"

och allt på de så gjorde även jag och min EXpojkvän slut efter 11 månader tillsammans, utan att egentligen veta varför, men han blev så förändrad. Han gjorde så jag bara mådde sämre, så jag hade inget val. Nu är jag glad att det tog slut, jag hade tid att träffa mina underbara vänner på helgerna som stöttade mig, speciellt emma eriksson och var hemma med familjen! och så hade jag ju aldrig träffat världens goaste pojke som jag har nu förståss :)

men, huvudet kändes som flera ton och jag var så spänd i axlar och nacke. Jag mådde fruktansvärt dåligt då när skolan började igen efter jullovet, klarade en lektion första dagen, sen var det kört! Jag grät och grät och pappa fick komma till skolan, vi pratade med min lärare som skulle berätta för klassen och ha möte med alla mina andra lärare.

Jag fick otroligt mycket stöd av min klass, det var dom som gjorde att jag kunde gå till skolan igen. På tal om allt de lärarna gjorde, speciella och begränsade läxor, begränsade prov och massor av stöd och tröst!

Men jag levde i en bubbla, minns knappt någonting från den terminen.
jag levde i ett helvete.