ord blir till meningar, sådant som bara kommer!

Känslan som får mig att känna att jag inte räcker till,
är det verkligen det jag vill,
känna mig dålig och bortglömd,
jag skulle lika gärna kunna vara gömd.
Känslan som säger att den vill ha bekräftelse,
jag jag fri eller är du i ett fängelse?
En text så svår att läsa och förstå,
att denna bekräftelse är så svår att nå.
Är jag bra och fin nog,
om jag ändå bara förstod!?
Dessa tankar och funderingar,
ska jag ta detta som markeringar?
Dessa ord som bara kommer ut,
tar det aldrig slut?
Så svårt att veta vad texten menar,
men på något sätt faller stenar.
En annan känsla som finns,
den känsla jag än minns.
Du sa "din mamma hade varit stolt",
mitt hjärta gjorde en volt.
tårarna började rinna,
men lät dom inte vinna.
jag ska stå upp och vara stark,
jag ska länge till finnas på denna mark.
minns när jag låg på din arm,
hörde dina ord som gjorde mig så varm.
när allt är svårt tänker jag på dina ord,
då kan jag bli den lyckligaste på denna jord.