4 tomma år.
igår skyllde jag på PMS.
idag skyllde jag på att jag var trött.
Har mått illa som 17 båda dagarna och i morse när jag vaknade var första tanken "idag åkte mamma in för hjärnblödning".
Jag har förträngt det hela dagen och när jag var på gymmet och gick på gåbandet kom tankarna.
minnena.
jag var nära att börja gråta, men bet ihop, som så många gånger förr.
jag är trött på att jag känner att jag inte kan """skylla""" på mamma när jag mår dåligt.
jag känner hur folk tänker "hallå fyra år, gå vidare", men jag kan säga till varenda levande varelse som finns i hela universum att jag ALDRIG kommer gå vidare, att jag aldrig kommer acceptera och att jag aldrig kommer förstå.
nu kom tårarna.
jag hatar dessa dagar.
dom dagar jag är negativ, låter sur och grinig och tots att jag försöker förklara att det är på grund av mamma så spelar det ingen roll, jag får lika dåligt samvete ändå eftersom det påverkar alla i min omgivning.
jag vet aldrig om jag ska säga att jag är på dåligt humör, ljuga om varför jag är på dåligt humör eller säga precis som det är.
min mamma, min fina underbara mamma.
om du bara visste hur mycket jag saknar dig.
om du bara visste hur mycket jag vill säga att jag älskar dig.
om du bara visste hur otroligt jävla gärna jag skulle vilja krama dig och aldrig släppa taget.
det gör så ont.
så jävla ont.
jag minns så väl våran sista underbara kram, det var igår runt 21-tiden för fyra år sedan medans du var "normal" och någorlunda frisk.
en saknad så stor
& minnen så starka...
fan!
mamma maddis hälsar
moster Anna hälsar
gammelfarmor & gammelfarfar hälsar!
pappa pontus & moa hälsar
daniel hälsar
morfar & moa-li hälsar.
♥
övrig släkt & vänner hälsar.
Vi älskar dig Inger Lundberg! ♥
♥ ♥ ♥ ♥ ♥