Hur ska jag veta vilken väg som är bäst

Hur ska man kunna veta eller förutspå hur livet ska bli, jag har frågat alla jag känner och ingen vet, inte ens ni.
Det finns så otroligt många vägar att välja, vissa dagar är sämre än andra och då är det till och med svårt att svälja.
Jag trodde jag visste hur livet skulle vara, men sanningen var det bara tiden som kunde svara.
Varför ska en människa behöva stå ut med så mycket orättvisa och smärta, jag har önskat så många gånger att samarbetet kunde fungera mellan hjärna och hjärta.
Jag trodde inte jag skulle ta mig ur det jag en gång var fast i, komma upp till ytan och se ljuset, men efter många dagar kände jag lyckan, ni vet detdär underbara ruset.
Sedan den dagen har jag kämpat med mig själv och rädslan att våga leva mitt alldeles egna liv, jag lyckades med stormsteg.
Jag trodde jag skulle behöva en mamma för att få svar på allt, men sanningen är att det värsta är tomheten och att det är så kallt.
Utan dig mamma hade jag aldrig klarat mig, jag är evigt tacksam över att jag fick 14 år att lära känna dig.

Idag står jag stadigt på mina egna fötter, men jag kommer dock aldrig komma undan mina skadade rötter.
Jag vet vad jag vill, jag vet vad jag klarar av och vart jag står, men jag har många steg och val kvar tills jag det liv jag önskar når.
Så långt borta men ändå så nära, jag fattar inte hur vi kunde vara så kära.
Hur allt kan ändras så snabbt som på ett serverat fat, och få en hel tvärvändning att man känner så mycket hat.

Ingen är lycklgare för valet valde att dra, det var bättre än bra.

"Hard to say i'm sory" är en låt som jag hörde för första gången för någon vecka sedan. Det värkte i hela mig.