utmattningssyndrom

Japp, då var man där. Utan att ha den blekaste aning. Paff sa det. Eller poff. Eller ja, whatever. Det är... tufft. 
Tror jag kommer skriva mer här inne nu, som den öppna bok jag är! 
Nattens status: puls på 180 och ett kvickt uppvak rakt in i en panikångestattack.. Hjärnan är.. den samarbetar inte. Inte alls. Jag kan gå in på affären för att handla 2 saker och jag kan för mitt liv inte minnas, behöver alltid stanna, blunda å tänka Eller gå in i konversationen Eller ringa Joel.

Jag är trött. Extremt jävla trött.

Okej, vet ni. Jag börjar från början. 
Imorgon skriver jag för er hur det gick till. Nu ska jag hålla om min fantastiska man som lugnar min själ och för in mig i hans famn som är tryggheten själ!