- livet med man & 4 barn

Fy fan rent ut sagt... igår, natten till torsdag vaknar leiah och ropar/gnäller 3 gånger, 4e gången blir vi irriterade och sekunden vi säger "men vafan" i munnen på varandra hör vi Hur hon kräks. 15 gånger kräktes hon på 3 timmar. Sedan avtog det, var pigg och glad på kvällen och hade fått behålla både mat och dricka. 

Kl 1 natten efter börjar neo gallskrika så jag blir sååå less för jag antog att det var hans känsliga mage åter igen som härjade. Han slumrade till 30 min och gallskriker. Vägrar ta bröstet och kunde inte ens lägga ner honom för att byta blöja. Joel tar tempen som visar 39.5 -snabbt i med en liten dos Alvedon i kön till 1177. Där sa kvinnan "åk in på en gång, har ni inte möjlighet så skickar jag ambulans" den paniken!!!! 

Ringer till världens bästa svärmor som kommer och passar leiah. Vi får träffa sköterskor på en gång som tar prover och lyssnar på honom. 3h senare kl 6 på morgonen kom barnläkaren som skickade hem oss med att vara väldigt uppmärksammad på andning samt hosta och snor. 

För första gången på evigheter vaknar leiah 6.30 (annars får man alltid väcka henne vid 8 haha) och var pigg och mådde bra, tack och lov fick vi sova till 10 medans hon satt med paddan.

Vi alla mådde ok på fm, smårasslig mage men ingen större fara. Vi storröjde hemma, tvättade dammade vädrade dammsög och torkade golv. Vi somnade i soffan en timme sedan skulle vi åka och handla då det tvärvänder för Joel så vi kör hem, han somnar på soffan 3h och sedan satte det igång. Han ligger nere på soffan medan jag och leiah tittade på film uppe sedan nattade jag henne, bytte sängkläder och skrubbade mig i duschen. 

Jag och Neo ligger och myser i den extremt stora tomma sängen  och saknar pappa så mycket. 

Jag ska försöka sova snart, men med den spyfobi jag har vet jag inte om jag vågar.

Jag funderar starkt på att söka hjälp. Ända sedan jag var liten vrålgrät jag bara någon kräktes på Tv:n. En sommar när mamma kräktes en natt pga något dåligt hon ätit och jag var 8 grät jag hela natten.

Jag har under hela min barndom tänkt att jag kanske inte ska skaffa barn för att man kan kräkas när man är gravid.

Jag hade leiah hemma förra veckan för att hon INTE skulle bli smittad.

Jag skakar som ett asplöv och är LIVRÄDD. Jag hatar det, känner mig så hjälplös. 

Nu håller jag alla tummar och tår- ber även er att göra det så jag inte blir smittad. 

Sov gott ni som kan!