att vara mammaledig

God kväll. 
Jag har under någon veckas tid funderat över tiden som är nu under min första tid som mammaledig. 
Jag ville ju ta upp bloggandet, men tiden finns liksom inte. Inte orken heller när det väl är kväll och barnen sover och egentiden har precis börjat någon timme innan jag sover i soffan. 
 
Neo är världens mest fantastiska unge, utan tvekan! Han har dock varit rätt så jobbig på nätterna sedan dag 1. Vaknat minst 7 gånger per natt, det mesta är 23 gånger. Då var jag inte så glad! 

Nu, vid 4.5 månaders ålder har han börjat vakna bara tre gånger och jag är väldens piggaste haha. 
 
Jag började jobba och ta hem någon kund när han var 3 veckor, sedan började jag jobba måndagar och fredagar i mars då joel var pappaledig. Det var skönt, roligt och välbehövligt för ekonomin. 
Där emellan var det fullt upp med vänner, bvc, hälsa på familjen och träna. Men vi kunde åt minstone ha en heldag hemma, sitta i soffan och se på en serie. Jag har haft en otroligt mysig första tid med Neo, jag har myst, njutit, GOSAT och ändå, är dagarna fulla. Speciellt när vi har Leiah, då ska det, mer än det vanliga, skjutsas och hämtas, leka, städa, vara ute, cykla, måla naglar och laga mat varje dag. MEN det är SÅ roligt. 

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var välbehövligt med att ha henne varannan vecka (självklart hade jag velat ha henne varje dag men nu är det ju som det är), för att bli mamma och lära känna sig själv, hitta sig själv som mamma och få in sina rutiner tar tid, det måste ta tid för att jag ska hitta en vardag som fungerar för mig, oss. 
 
De senaste 3.5 veckorna har varit... Hemska rent ut sagt. Det har varit SÅ mycket, eller ja.. vi har tagit åt oss så mycket så det är ju självförvållat. Joel jobbade natt 2 veckor i rad, första veckan hade vi leiah, så när joel kom hem kl 7 så flydde vi hemmet för att han skulle få sova och komma i rutiner. Jag jobbade och hade neo med mig, träffade kompisar och tränade. Andra veckan var såklart lugnare, jag och neo kunde ta det lugnt på morgonen och vara ute och sola i värmen. 
 
Vi har rivit och byggt ny trall, vi har tränat varje dag, vi har storstädat, tvättat och oljat in altan, oljat in staketet, tvättat säkert 7 maskiner tvätt och lagat storkok. Måndag tisdag å onsdag denna vecka jobbade joel EM så varje morgon innan frukost har vi gått en PW, ätit frukost och sedan åkt till gymmet. Sen hem och laga lunch sen var det dags för honom att åka. 
Idag började han jobba natt igen, i 3 dagar. Vi gjorde våran dagliga träningsrutin, mage och biceps idag sedan åkte vi och handlade. Oljade färdigt altanen, jag hade en kund, grillade till middag och sedan sov han 2 timmar. 

Jag har ÄNTLIGEN bokfört färdigt från mars, Neo sover sedan kl 19.30 och jag ska gå upp så fort jag skrivit färdigt. 
 
Han har börjat med bara ersättning på dagarna (ammar nån gång på kvällen och morgonen när han ska somna om) sedan har han börjat äta gröt på morgonen och jag gör egna pureér till honom. Allt har gått jättebra, och såååå fort. 

Kan ju säga att jag längtar ihjäl mig till nästa bebbe. Trodde aldrig att det skulle kännas såhär, att det kunde vara så roligt. och kärleken, denna kärlek man känner till sitt barn, det är precis som alla säger "man kan inte förstå förän man har egna barn" och det är fan sant. Det VÄRKER i mig av kärlek, att känna att jag gör ALLT för denna lilla människa. Jag dödar en stor spindel utan tvekan om den är nära neo -och joel inte är hemma. haha. Jag skulle ta varenda spruta för honom, varenda förkyldning, varenda liten sak som gör ont. 
 
Han är världens bästa som nästan aldrig gråter, är oftast lugn och glad. 

Neo Per Joel Ottnargård, halva mig och halva den bästa personen i världen. 
 
Några dagar innan Nelson kom till oss! Och ja, jag saknar min mage men inte alla förjävliga kramper.
en dag gammal, lilla lilla hjärtat
 
 
Livet är fan perfekt!