saknar dig
mamma, jag älskar dig
Till min älskade Mamma 27/12
Det var du, du som lärt mig allt, Det var du som lärde mig att stå stadigt på båda benen.Dom gånger jag mådde dåligt fanns du alltid där, du lyssnade jämt och sa dom rätta orden.
Jag vill tacka dig, tacka för dom 14 år, 9 månader och 5 dagar med dig mamma.
Jag fattar inte att detta har hänt, jag behöver dig, Vi behöver dig, men som vi lovade, vi ska klara oss. Det känns så tomt.
Du lärde mig vad som är rätt och fel. Du lärde mig att tro på mig själv och acceptera livet som det kommer även om det är svårt.
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Är det verkligen meningen!? Att må så fruktansvärt dåligt i 4 år, och bara kämpa och kämpa och se frammåt och aldrig klaga, men bara få dåliga besked?
Är det meningen att vi, Pappa, Madde, Anna & jag, släkt och vänner ska må såhär dåligt? Att livet ska vara slut när man är 43.
Mamma, lova att ha det så bra du kan och att du inte saknar oss för mycket. Att du gör allt du vill nu, gympar, sjunger, jobbar.
Jag älskar dig <3
jag hoppas, mer än något annat i hela universum att du har det bra.
Idag är en sådan dag som jag tänker extra på dig, du köpte alltid någon present och vi fikade alltid gott fika.
Jag saknar dig så innerligt, ingen kan förstå.
Tänk om du fanns nu, då hade vi kunnat tagit en utekväll, bara du & jag och pratat. Pratat om livet, pratat om allt. Alla problem som finns och alla tankar och funderingar man bara kan dela med sin mamma.
Vi hade en väldigt bra relation, och det är jag oändligt glad för.
Jag längtar varenda dag tills den dagen då vi ses igen..
hoppas du finns någonstans och väntar på mig!
Jag älskar dig, och saknar dig så jävla mycket!!!
4 tomma år.
igår skyllde jag på PMS.
idag skyllde jag på att jag var trött.
Har mått illa som 17 båda dagarna och i morse när jag vaknade var första tanken "idag åkte mamma in för hjärnblödning".
Jag har förträngt det hela dagen och när jag var på gymmet och gick på gåbandet kom tankarna.
minnena.
jag var nära att börja gråta, men bet ihop, som så många gånger förr.
jag är trött på att jag känner att jag inte kan """skylla""" på mamma när jag mår dåligt.
jag känner hur folk tänker "hallå fyra år, gå vidare", men jag kan säga till varenda levande varelse som finns i hela universum att jag ALDRIG kommer gå vidare, att jag aldrig kommer acceptera och att jag aldrig kommer förstå.
nu kom tårarna.
jag hatar dessa dagar.
dom dagar jag är negativ, låter sur och grinig och tots att jag försöker förklara att det är på grund av mamma så spelar det ingen roll, jag får lika dåligt samvete ändå eftersom det påverkar alla i min omgivning.
jag vet aldrig om jag ska säga att jag är på dåligt humör, ljuga om varför jag är på dåligt humör eller säga precis som det är.
min mamma, min fina underbara mamma.
om du bara visste hur mycket jag saknar dig.
om du bara visste hur mycket jag vill säga att jag älskar dig.
om du bara visste hur otroligt jävla gärna jag skulle vilja krama dig och aldrig släppa taget.
det gör så ont.
så jävla ont.
jag minns så väl våran sista underbara kram, det var igår runt 21-tiden för fyra år sedan medans du var "normal" och någorlunda frisk.
en saknad så stor
& minnen så starka...
fan!
mamma maddis hälsar
moster Anna hälsar
gammelfarmor & gammelfarfar hälsar!
pappa pontus & moa hälsar
daniel hälsar
morfar & moa-li hälsar.
♥
övrig släkt & vänner hälsar.
Vi älskar dig Inger Lundberg! ♥
♥
denna låt spelade anna tvärflöjt till och maddis sjöng på mammas begravning. Jag kan faktiskt lyssna på denna låt.
den stämmer in.
saknaden är enorm!
jag älskar dig mamma.
att det kan göra så ont
att titta på bilder, att titta på videos, att se dom förbjudna bilderna dina sista två månader i livet framför mig,
jag vet inte vart jag ska ta vägen för jag saknar dig.
min mamma, min älskade mamma som jag har förlorat,
om jag bara kunde skulle jag dig ha klonat.
en saknad så jävla stark,
ibland undrar jag vad jag gör på denna mark.
när det gör som ondast vill jag bara krama dig,
mina ord och tårar talar för sig.
jag har så många vänner som alltid funnits och alltid finns,
men ibland känns det som att det bara är jag som minns.
jag kan inte räkna så många gånger om dagen jag tänker,
hur många tankar jag dig skänker.
jag minns så väl när jag satt vid din sängkant och höll din hand,
och visste att vår tid var som ett timglas som skulle få slut på sand.
jag önskar det var likadant med min tomhet,
det var kanske tur att alla mina rädslor försvann, dom liksom smet.
om jag bara fick en sista kram av dig,
och höra din lugna röst säga "god natt min skatt, jag älskar dig"
älskade mamma!
hittade två gamla minneskort, ett av dom passar inte till typ usb-grejen så det kan jag tyvärr inte kolla på, men hittade bla. denna video som skapades 2009, ca 6 månader efter att min älskade mamma gått bort.
Jag saknar dig så otroligt mycket mamma♥♥ önskar jag kunde få prata med dig! :(
ett liv utan mamma
Hur har jag egentligen överlevt!? hur ÖVERLEVER jag!?
Tyvärr har jag inget vettigt svar på det mer än att det är tack vare att min älskade mamma,
Inger Lundberg, var som hon var!
Jag var 11 år när cancern började härja i hennes kropp. 11 år.
När jag var 14 dog min mamma.
Det var mina 3 värsta år i mitt liv.
Dom som kände mig då, och stod mig närmast, jag kan inte tacka er tillräckligt!
Jag började ett nytt liv. Jag hade inget val.
Jag klarade skolan med nöd och näppe, fick "blickar" i skolan,
varför jag hade leggins, pappas stora tjocktröja, osminkad och allmänt, borta.
Jag minns det knappt själv men när det blev sommarlov, 6 månader efter att mamma gått bort höll jag tal inför hela skolan.
Jag höll 3 tal, först för 7orna sedan 8orna och utmärkte min klass för nallen & korten jag fick (som jag fortfarande läser på) och så i kyrkan för 9orna.
Jag gjorde så halva kören sjöng halvkasst och jag kan inte räkna på fingrar och tår alla snyftningar & händer som torkades under folks ögon.
Då fick alla veta. Min mamma var död.
Jag tror också att en del fick dåligt samvete, för att dra sina egna förhastade slutsatser.
Men jag mådde aldrig dåligt över det, eller över att mista en vän eller min pojkvän för det enda som jag tänkte var "jag har förlorat min mamma, inget är värre än det"
Jag träffade en kille, som blev min bror, bästa vän, pojkvän, mamma och pappa. Jag hade någon att gråta hos, när som helst.
Men när det tog slut, var jag tvungen att klara mig själv.
Jag kände att jag inte "fick" må dåligt och gråta, det var ju "trots allt" 2,5 år sedan mamma gick bort.
Jag var tvungen att försöka glömma bort att jag mådde dåligt.
Jag träffade ganska snabbt en kille, som inte skulle bli något annat än.. en kille jag skrev lite med.
Men nu betyder han mer än jag någonsin kunnat ana att någon skulle göra.
Jag älskar honom mer än ord och känslor egentligen kan beskriva.
Men jag lever fortfarande mitt "nya" liv.
Att försöka att inte må dåligt.
Jag vill inte utsätta personer för att de "måste" trösta mig och finnas där,
även om daniel har sagt 111 gånger att han finns så ja, det känns som att jag satt en spärr på mig själv.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt.
Det är väl kanske så att tiden läker sår, men saknaden blir bara större och större.
Jag skulle vanligtvis ha legat här och gråtit hysteriskt i kudden, panikslagen skriva med första bästa som var inloggad och sedan var det bra. Men nu har jag inte ens en tår i ögat.
Det är väl så att jag kanske börjat acceptera verkligheten.
Jag mår faktiskt bra. Jag är glad nästan varenda dag tack vare mina vänner, systrar, systerbarn, pappa, släkt och underbar pojkvän!
Allt liksom flyter på.
Jag får en varm känsla i kroppen att mamma skulle ha varit så stolt,
stolt över mina betyg, körkort, jobb, utbildning, ja, allt!
När låten, som jag nu inte minns namnet på, kom på allsång på skansen såg jag bara mamma framför mig som dansade och sjöng för full hals så kom ett par tårar i smyg.
Det är så mycket som jag hade velat att du skulle vara med på, åt minstone annas student, min skolavslutning i 9an och att du skulle ha hunnit blivit mormor!
Jag älskar dig och saknar dig oändligt. Längtar tills vi ses en dag i det blå!
Pussar & Kramar din dotter! ♥
mamma ♥
gammal text från förra bloggen. eehllen.blogg.se
denna bild tog jag på sommarlovet 2008. Cancer i ögat & käken, även spricka i käken och precis fått besked om cancer i ryggraden men vi hade ändå ett leende på våra läppar.
hon ville inte vara med på kort, men fick låna mina solglasögon och jag sa att hon skulle vrida huvudet för att inte visa sin svälda käke...
jag känner dina kramar och jag känner hur du smeker mig på kinden!
JAG ÄLSKAR DEJ!
hon ville inte vara med på kort, men fick låna mina solglasögon och jag sa att hon skulle vrida huvudet för att inte visa sin svälda käke...
jag känner dina kramar och jag känner hur du smeker mig på kinden!
JAG ÄLSKAR DEJ!
det släpper inte...
Min dröm och känslorna sitter kvar, klämtar sig fast i både hjärna och hjärta. Det gör såå ont:-( en låt som var på mammas begravning spelades på radion nyss men bad Daniel att snabbt ändra. Blev illamående, svettig och gråtfärdig på ett par sekunder!:( fan.. Saknaden efter dig mamma är oändlig! kan inte räkna på fingrar och tår hur många gånger per dag jag tänker på dig!
Jag blir så ledsen också att du inte får träffa alla mina nya vänner, pojkvän och på framtida barnbarn.. Jag kommer alltid att minnas dig, du var en underbar människa, vän, dotter, syster och mamma!<3
Glöm aldrig vad jag sa till dig den dagen du fick en spruta så du skulle sova tills hjärtat slutade slå<3
Jag hoppas bara att du har det bra<3 vi ses som småningom och jag längtar efter att få träffa dig<3
Jag blir så ledsen också att du inte får träffa alla mina nya vänner, pojkvän och på framtida barnbarn.. Jag kommer alltid att minnas dig, du var en underbar människa, vän, dotter, syster och mamma!<3
Glöm aldrig vad jag sa till dig den dagen du fick en spruta så du skulle sova tills hjärtat slutade slå<3
Jag hoppas bara att du har det bra<3 vi ses som småningom och jag längtar efter att få träffa dig<3
3 år & 5 månader.
om du ändå bara fanns här, om jag ändå bara kunde prata med dig!
utan min mamma
jag förstår inte. jag förstår verkligen inte. HUR kan man överleva att en människa som står en så fruktansvärt nära dör?
jag är stark. jag tycker NU att jag var så otroligt stark för bara 2 år sedan, då jag levde i en bubbla och inte minns ett skvatt!
jag lever för att du var en sådan underbar person mamma!
jag hoppas du gör allt du tyckte om, vara med vänner, dansa, sjunga, vara med bebisar, motionera och bara njuta av livet.
du skulle ha varit så stolt över mig nu, det vet jag!
stolt över att ha blivit så "vuxen" och blev lite vuxen redan vid 10 års ålder när du blev sjuk, 2005.
jag saknar allt med dig, att tjaffsa med dig, att läsa sagor, att spela spel, motionera, leka och mysa framför tvn en fredag/lördagskväll. ALLT
men samtidigt kommer inte bara dessa underbara minnen.
utan dom hemska kommer.
hur förjävligt ont du haft under dessa 3 år.
operationer, bakslag, fler operationer, sjukskrivning, bakslag på bakslag.
till sist, när du åkte in för huvudvärk som visade sig vara hjärnblödning orsakad av en hjärntumör,
och du bara hade två dygn kvar att leva, och det var OMÖJLIGT att ta farväl för du bara sov, eller blundade.
sedan under HELA tiden du var hemm aoch hade hemvård.
jag önskar att jag kunde gjort mer, men.. jag klarade inte av mer än att lyfta dig från säng till rullstol, mata dig, försöka förstå vad du menade och bara se dig vara någon annan.
nu snurrar det runt... det allra värsta
mamma- är detta våra sista fem minuter tillsammans??
alla står runt hennes säng.
pappa- ja, troligtvis.
mamma- jag är så rädd, men jag älskar er.
vi- vi älskar dig med. och tårarna sprutar fast man försöker behärska sig och tvinga tillbaka för att inte göra mamma orolig innan hon skulle få sprutor så hon sov tills hjärtat slutade slå.
två dagar senare står vi runt hennes säng när jag, pappa och anna precis kommit hem.
jag ser på mamma. hon rör sig inte. varför andas hon inte?! jag ville skaka om henne. men istället satte jag mig på huk och var nära att svimma.
det kom aldrig något mer andetag.
jag är stark. jag tycker NU att jag var så otroligt stark för bara 2 år sedan, då jag levde i en bubbla och inte minns ett skvatt!
jag lever för att du var en sådan underbar person mamma!
jag hoppas du gör allt du tyckte om, vara med vänner, dansa, sjunga, vara med bebisar, motionera och bara njuta av livet.
du skulle ha varit så stolt över mig nu, det vet jag!
stolt över att ha blivit så "vuxen" och blev lite vuxen redan vid 10 års ålder när du blev sjuk, 2005.
jag saknar allt med dig, att tjaffsa med dig, att läsa sagor, att spela spel, motionera, leka och mysa framför tvn en fredag/lördagskväll. ALLT
men samtidigt kommer inte bara dessa underbara minnen.
utan dom hemska kommer.
hur förjävligt ont du haft under dessa 3 år.
operationer, bakslag, fler operationer, sjukskrivning, bakslag på bakslag.
till sist, när du åkte in för huvudvärk som visade sig vara hjärnblödning orsakad av en hjärntumör,
och du bara hade två dygn kvar att leva, och det var OMÖJLIGT att ta farväl för du bara sov, eller blundade.
sedan under HELA tiden du var hemm aoch hade hemvård.
jag önskar att jag kunde gjort mer, men.. jag klarade inte av mer än att lyfta dig från säng till rullstol, mata dig, försöka förstå vad du menade och bara se dig vara någon annan.
nu snurrar det runt... det allra värsta
mamma- är detta våra sista fem minuter tillsammans??
alla står runt hennes säng.
pappa- ja, troligtvis.
mamma- jag är så rädd, men jag älskar er.
vi- vi älskar dig med. och tårarna sprutar fast man försöker behärska sig och tvinga tillbaka för att inte göra mamma orolig innan hon skulle få sprutor så hon sov tills hjärtat slutade slå.
två dagar senare står vi runt hennes säng när jag, pappa och anna precis kommit hem.
jag ser på mamma. hon rör sig inte. varför andas hon inte?! jag ville skaka om henne. men istället satte jag mig på huk och var nära att svimma.
det kom aldrig något mer andetag.
kommentarer
Ulf Claesson  Visst är livets slut vidrigt, särskilt när det drabbar en yngre människa. Men för hennes skull ska du vara stark och växa upp till att bli en lika bra människa som hon var. Så hedrar du henne, där hon nu är, på andra sidan, i en värld mycket bättre än denna Och fortsätt skriva, för det gör du bra 2011-02-13 |
 |
stella Ja det är ofattbart hur saknaden kan äta upp en. Ändå måste man på nåt sätt komma vidare. Skriva är ett ofarligt och bra sätt, det verkar du veta. Min mamma dog i cancer när jag var 9 och det har ju format mig till den jag är idag. Vi vet liksom mer än andra, sorgen är en skola som inte går att söka till. Kram! 2011-02-13 |
 |
sulimaa Åhhh så berörande ...går rakt in i hjärtat...skrivet på ett öppet och utlämnande sätt ...en sådan händelse förändrar den man är ...förändrar ens sätt att se på livet ...men stärker även ...din mamma var lycklig som hade er alla vid sin sida ...din sorg ...din saknad men även vetskapen om hur älskad du var kommer att leva med dig ...din mamma finns för alltid omkring dig ...kram! 2011-02-10 |
| glasa texten är hjärtegripande den väller av nära kärlek den är även mina känslor ord de ord som jag behöver (för min egen för mig och för min mamma) du har givit så genomlevt och ymnande generöst tack av mitt liv och av mitt hjärta såklart, din mamma är så stolt över dig hon vet dig helt närvarande nära så som bara kärlekens eviga låga kan 2011-02-10 |
 |
Catharina Edin Åh kära nån vad ledsamt - och jag vet att din mamma inte ville lämna dig för allt i världen, såna är mammor (jag är en). 2011-02-13 |
 |
Ulf Claesson Smärtan efter en annan människas död är ofattbar, men alla de döda har blott gått vidare till en annan existens. Dina texter ekar starkt men ditt skratt när du själv en dag möter henne igen ska eka i evigheten!!!! Din mamma älskar dig fortfarande och kommer alltjämt att så göra 2011-02-13 |
 |
Drömfångare Nämen, gud, jag börjar nästan gråta! :'( 2011-02-13 |
AA Jag vet inte vad jag ska säga....ordlös....stark text. Ta hand om dig. //AA 2011-02-16 |
 |
Reg vad kan jag säga...ordlös...sorgen har sin tid. Ta den. Kram 2011-02-16 |
| Lilletjejen Sorgsen dikt.. den känns in i själen när man läser.. och nog är det många som har förlorat sin mamma.. 2011-02-16 |
 |
Lady Alassa Tack för en mycket angelägen text. Detta är svårt att tala om. Att man kan mista sin mamma. Många kan inte ens höra sådant därför att det omöjligen tar sig genom örats brandväggar. Men mammor dör och det tål att tänka på. Och världen kan också vändas upp och ner. Men få vill tro det förrän det är för sent. 2011-03-30 |
 |
Zelogath Jag beklagar, från djupet av mitt hjärta Men hoppas att du kan tänka tillbaka med ett leende ändå På din kära mamma Och göra det till en glädjerik dag Med många fina minnen Även fast sorgen gör ont Applåd och kram bjuder jag på 2011-03-30 |
 |
Hannah Norman-Svart min mamma skulle ha blivit 44 för två dagar sen. känner igen mig i din text. fint skriven 2011-03-30 |
♥mamma♥
Jag visste inte vad hoppet betydde,
kanske var det att komma tillbaka från det man flydde?
Kanske var hoppet en leksak,
eller som en krydda, att man känner smak?
En dag trodde jag att jag kom på vad det var,
att det var det jag önskade mig eftersom jag räknade alla dessa 365 dar.
Det hemska hände,
att min mamma blev sjuk, vem var det som detta bud sände?
Alla dagar gick upp och ner, fram och tillbaka,
dessa känslosamma dagar kommer jag aldrig att sakna.
Livet förändrades när du försvann,
varken vi eller dom kunde rädda dig, men det var du som gjorde att hoppet sa ”ni kan”
Det var det hoppet var,
att hoppas på att överleva fast man inte kan, det hoppet lärde du mig, det kommer alltid att stanna kvar.
Ett hjärta av guld hade du,
jag saknade dig igår jag kommer sakna dig i morgon och jag saknar dig nu.
/din dotter Ellen
kanske var det att komma tillbaka från det man flydde?
Kanske var hoppet en leksak,
eller som en krydda, att man känner smak?
En dag trodde jag att jag kom på vad det var,
att det var det jag önskade mig eftersom jag räknade alla dessa 365 dar.
Det hemska hände,
att min mamma blev sjuk, vem var det som detta bud sände?
Alla dagar gick upp och ner, fram och tillbaka,
dessa känslosamma dagar kommer jag aldrig att sakna.
Livet förändrades när du försvann,
varken vi eller dom kunde rädda dig, men det var du som gjorde att hoppet sa ”ni kan”
Det var det hoppet var,
att hoppas på att överleva fast man inte kan, det hoppet lärde du mig, det kommer alltid att stanna kvar.
Ett hjärta av guld hade du,
jag saknade dig igår jag kommer sakna dig i morgon och jag saknar dig nu.
/din dotter Ellen
Mörkret skrämmer mig!
detta hemska mörker. jag ser mig omkring och det är svart. lika svart som hålet i mitt hjärta efter dig mamma.
du var min bästa vän, du var mitt allt, du var mitt LIV! nu lever jag ett liv, som jag lika gärna kunde ge bort till någon annan som verkligen VILL leva.
mitt liv känns inte värt att leva utan dig mamma.
du var den bästa på jorden och då menar jag det!
du gjorde ALLT för mig och mina två systrar.
när jag blir vuxen, då ska jag vara som dig!
jag ska berätta om dig för mina barn i framtiden att dom har väärldens vackraste ängel till mormor.
det skaver.
i hjärtat.
att du aldrig kommer bli mormor.
jag saknar dig.
och mycket mer än så.
det jag känner, går inte att beskriva, det är obeskrivligt och öändligt.
du var min bästa vän, du var mitt allt, du var mitt LIV! nu lever jag ett liv, som jag lika gärna kunde ge bort till någon annan som verkligen VILL leva.
mitt liv känns inte värt att leva utan dig mamma.
du var den bästa på jorden och då menar jag det!
du gjorde ALLT för mig och mina två systrar.
när jag blir vuxen, då ska jag vara som dig!
jag ska berätta om dig för mina barn i framtiden att dom har väärldens vackraste ängel till mormor.
det skaver.
i hjärtat.
att du aldrig kommer bli mormor.
jag saknar dig.
och mycket mer än så.
det jag känner, går inte att beskriva, det är obeskrivligt och öändligt.
vet ej vilket datum jag skrev denna, tror det var i februari 2011!
♥
11/10 09
Ensamheten
Ensamheten tränger sig sakta fram. Jag har släkt lampan och sluter mina ögon, det är ingen skillnad mot när jag tittar. Det är så mörkt.
Utan att jag märker det så är mina ögon fyllda med tårar och när jag upptäcker det är det för att de runnit över kanten och ner på kinden.
Tanken kommer ”jag vill att mamma kommer och säger god natt” och då är det kört. Jag vänder ansiktet mot kudden och gråter. Jag gråter hysteriskt efter dig mamma.
Även OM du är här så vill jag se, höra och känna det.
Sedan kommer alla funderingar och frågor. Dessa miljoner frågor utan svar, och den svåraste frågan ”hur kan MIN mamma vara död?”.
Så kommer alla funderingar på framtiden ”ingen mamma när jag slutar 9an, ingen mamma på studenten, ingen mamma på bröllop, varför blev min mamma sjuk, ingen mamma som blir mormor”.
Hur är det möjligt!?
JAG SAKNAR DIG!
Ensamheten
Ensamheten tränger sig sakta fram. Jag har släkt lampan och sluter mina ögon, det är ingen skillnad mot när jag tittar. Det är så mörkt.
Utan att jag märker det så är mina ögon fyllda med tårar och när jag upptäcker det är det för att de runnit över kanten och ner på kinden.
Tanken kommer ”jag vill att mamma kommer och säger god natt” och då är det kört. Jag vänder ansiktet mot kudden och gråter. Jag gråter hysteriskt efter dig mamma.
Även OM du är här så vill jag se, höra och känna det.
Sedan kommer alla funderingar och frågor. Dessa miljoner frågor utan svar, och den svåraste frågan ”hur kan MIN mamma vara död?”.
Så kommer alla funderingar på framtiden ”ingen mamma när jag slutar 9an, ingen mamma på studenten, ingen mamma på bröllop, varför blev min mamma sjuk, ingen mamma som blir mormor”.
Hur är det möjligt!?
JAG SAKNAR DIG!
Även om det är snart 3 år sedan jag skrev denna dikt så minns jag det som igår, minns hur jag mådde, minns vilka som fanns för mig och stöttade mig. Jag minns vad jag tänkte och jag jag var tvungen att göra, och det var att fortsätta leva. Jag klarade det! VI klarade det!
Utan allas stöd skulle jag inte ha klarat det! Alla fina kommentarer jag kan gå in och läsa ibland när allt känns skit gör att jag genast mår så mycket bättre!
Ingenting går att beskriva min saknad efter min älskade mamma. Hon kommer föralltid finnas i mitt hjärta, både som ett skydd mot allt ont och som ett extremt skavsår som skaver varenda sekund!
Jag saknar dig mammsen!
Inger Lundberg, vi saknar dig!
När tomheten tränger sig fram finns inget kvar!
när tomheten visar sig allt för väl vissa stunder,
då funderar jag om hela världen håller på att gå under.
tomheten som finns av så många skäl i mitt liv,
jag förstår inte att du är död mamma, du hjälpte mig ta nya kliv.
ett liv utan dig,
kommer alltid vara en tomhet inom mig.
denna tomhet efter närhet från dig min underbara,
i mitt huvud jag hör dig "jag älskar dig" svara.
jag vilar mot kudden mitt öra,
och tycker mig mammas röst höra.
men jag vet att det inte är sant,
nu är jag nära denna jävla kant.
kanten som finns när jag inte orkar mer,
men jag vet att du ser på mig där uppifrån, ner,
så jag lovar dig, och dig och dig att jag ska alltid kämpa och vara stark,
så länge jag bara kan ska jag stå på denna mark!
när tomheten visar sig allt för väl vissa stunder,
då funderar jag om hela världen håller på att gå under.
tomheten som finns av så många skäl i mitt liv,
jag förstår inte att du är död mamma, du hjälpte mig ta nya kliv.
ett liv utan dig,
kommer alltid vara en tomhet inom mig.
denna tomhet efter närhet från dig min underbara,
i mitt huvud jag hör dig "jag älskar dig" svara.
jag vilar mot kudden mitt öra,
och tycker mig mammas röst höra.
men jag vet att det inte är sant,
nu är jag nära denna jävla kant.
kanten som finns när jag inte orkar mer,
men jag vet att du ser på mig där uppifrån, ner,
så jag lovar dig, och dig och dig att jag ska alltid kämpa och vara stark,
så länge jag bara kan ska jag stå på denna mark!
älskade ängel♥♥♥
Man tror man är på toppen och aldrig någonsin mer kan nå botten.
Två gånger har jag varit där nere, allra längst ner,
jag vill inte veta av det mer.
Jag kämpar varenda dag efter en saknad efter en person som inte längre finns,
jag vet inte vad jag ska göra för jag bara gråter när jag tänker och minns.
Ett hjärta så tomt och en smärta så svår,
mina tankar och önskningar känns som dom aldrig till dig når.
Ett budskap så stort,
min fråga blev, var det vårt sista kort.
Jag minns allt så tydligt och klart,
jag hoppas vi ses snart.
Du lämnade efter dig ett tomrum,
att jag aldrig insåg att du skulle försvinna, hur kan jag vara så dum?
Saknaden och sorgen blev svårare än jag någonsin kunde ana,
ibland känns mitt liv som en rutschkana.
Allt går upp och ner,
jag hoppas du tittar ner på mig och ler.
Vi har minnen och bilder som aldrig suddas ut,
kommer denna saknad någonsin ta slut?
Kanske är mitt liv som en otäck saga som inte har något slut,
kanske har hela mitt liv blivit en knut.
Jag vill att du ska veta att du alltid kommer vara vid min sida,
jag får vända allt till det bästa, nu slipper du lida.
Din dotter längtar efter dig,
hoppas du saknar, minns och fortfarande älskar mig!
Jag kommer aldrig glömma dig, världens bästa mamma!♥
våran sista sommar...
jag kommer alltid minnas dig!
Igår var det 3 år och 4 månader sedan du lämnade jorden.
Jag gav dig många extratankar under dagen och ställde en bukett blommor jag fick utav carina på hedersplatsen i huset, på "ditt" bord.
Även om det gått 40 ofattbara månader så känns allt som igår.
Jag minns varenda dag i detalj fram till dess att du tog ditt sista andetag,
då är allt svart.
Så som du kämpade var jag tvungen att kämpa,
kämpa emot saknaden efter dig.
Det gör jag än idag,
kämpar mer vissa dagar och mindre vissa,
men saknaden finns alltid inom mig, hela tiden, dag & natt.
Jag önskar att du var hos mig nu,
du hade varit så glad.
Du har blivit mormor, jag har träffat en underbar pojke och jag hade följt med dig ut och gått varenda dag.
Även om jag är stor så hade jag velat att vi spelade spel,
bakade, hyrde film en regnig dag och cyklat fram & tagit vårens första glass.
Jag saknar allt med dig.
Alla våra små extrasaker som att äta lussebullar och pepparkaka med varm choklad efter frukosten på luciamorgonen är sådant som jag ska göra med mina barn.
Jag ska också läsa massor av sagor, prata & berätta om hur dagen varit och jag ska ha lika bra och underbart humör & tålamod som du.
Mitt mål i livet är att försöka bli en lika bra mamma som du var.
Du ska veta att jag saknar dig, även om våren är väldigt lätt,
inte alls så deprimerande som hösten så ska du veta att jag tänker på dig, jämt!
Jag saknade dig igår, jag saknar dig idag och jag kommer sakna dig i morgon.
Mamma, vi ses snart. Lova att vänta på mig, vart du nu är!
Jag älskar dig!
i miss you♥
All that I wanted,
All that I needed,
Was to make you breathe.
and now you're not coming back is a reason to cry.
I miss you Mum!♥
idag är det din dag mamma♥
Idag skulle du blivit 47 år älskade mamma!
Jag hör precis din kommentar "nej men schh, jag fyller inte år, eller jag fyller år men jag blir i alla fall inte 47!" :| Älskade mammis, du är i mina tankar hela tiden, varenda dag och varenda sekund, du är så nära men så långt borta.
Jag har varit livrädd för att åka till minneslunden där du ligger. En gång efter din begravning, en gång ensam (då sa jag till mig själv att aldrig åka dit ensam igen) och en gång med Robin. Men idag intalade jag mig själv att åka dit, så jag hoppade av vid ICA, köpte två rosor och cyklade iväg mot minneslunden.
Jag öppnade grinden och var påväg att vända, fick sådan illamående men jag gick fram, la rosen på backen och sa ett par ord till dig samtidigt som tårarna rann.
Det åkte förbi en bil och då fick jag nästan panik, skyndade mig där ifrån och cyklade hem. Satte den andra rosen i en vas på "ditt" bord bredvid bilden på dig, fina mamma!
Jag hoppas du finns här med mig, med oss. Jag saknar dig så det gör fruktansvärt obeskrivligt ont i hjärtat, hela själen värker.
När du frågade mig, pappa, anna och maddis om det var våra fem minuter tillsammans innan du skulle få en spruta så du somnade tills hjärtat slutade slå, var dom hemskaste och underbaraste minutrar i hela mitt liv. Jag har aldrig tagit vara på den lilla tiden som jag gjorde då!
Du finns i hela mig, i hela mitt hjärta, runt min hals då jag använder halsbandet där det är en bild på dig på och du finns på mitt skulderblad♥
Jag älskar dig mamma, tack för våra fjorton år tillsammans!
Du skulle ha blivit den allra bästa mormor i heka världen, om ca 11 dagar skulle du blivit mormor!
Jag saknar dig och längtar tills vi ses♥
