Doktor
God morgon.
Jätteont i halsen, jättetäppt, bihålorna gör ont... idag ska jag gå till farbror doktorn så han kan bota mig så jag kan träna ordentligt.
Gårdagen är över, den dagen då mamma dom sista två månaderna kämpade för sitt liv att ens orka andas.
Minnet av att se henne på sjukhussängen, blek, mager och kunde varken prata eller förstå vad som hände -jag kan inte beskriva det! Det var ju bara kvällen innan som vi kramades och var såå glad att hon blivit så mycket bättre med dendär helvetescancern.
Det var igår vi fick höra "Hon har fått en hjärmblödning förorsakad av en hjärntumör. Vi ger henne max 3 dygn kvar i liv". Det beskedet... Jag slutar andas bara att av att skriva det.
Jag minns hur jag i princip bodde på sjukhuset, satt i soffan i "allrummet" vid tvn med en stor mjukisdocka i famnen, 14 år gammal och väntade på att börja planera min mammas begravning. Jag minns nästan ingenting från den tiden. Jag minna hur alla läkare kom med frukt mat godis -allt, men jag kunde inte äta.
Min största fråga idag, hur i helvete klarade jag av att fortsätta gå i skolan?
Hur orkade jag ha denna fasad som om allt vore bra?
Inte förän mamma dog den 22 december pratade pappa med lärarna, jag gick i skolan ditekt efter jullovet. Eller ja 2 dagar var jag hemme efter ett tappert försök första dagen. Bröt ihop när jag träffade emma så hon var tvungen att ringa pappa.
Allt är så jävla ofattbart.
JAG HATAR CANCER. JAG HATAR ATT MAMMA ÄR DÖD.
jag vill bara ha en sista kram. En lång sista kram och få höra hur mycket du älskar mig.
