- livet med man & 4 barn

På torsdagen bad jag Joel stanna hemma från jobbet, hade rejäla känningar från det att jag vaknade och höll i sig. Åkte på lunch hos Lasse & Annica, vi kastade i oss maten efter att jag ringde förlossningen som bad oss komma. Det kändes så overkligt och SÅ långt borta. 

Fick komma in på ett rum för att mäta värkarna som hade börjat, låg kanske 40 min sedan in på gynundersökning där jag bara var 1cm öppen. Hon bad mig att gå och promenera runt en timme. Sagt och gjort men värkarna blev starkare och starkare, stod lutad mot joel och kramade sönder hans luva. 

Vi gick till kiosken och köpte en korv med bröd till mig, gick lite fram och tillbaka men klarade inte mer än 40 min. 

Hon mätte värkarna och sa att dom är väldigt intensiva men att det KAN ta tid så hon tyckte vi skulle åka hem. 

Hade en dålig magkänsla men vi åkte hemåt. Jag tog ett bad och på mig på soffan inlindad i värmefilt och tog snabba tuggor mat mellan värkarna. Efter 2h får Joel ringa och säga att vi kommer in igen. 

Blir snabbt undersökt och bm säger "du är öppen 6.5 du ska in och föda barn snart" (på det beräknade datumet)

In på ett förlossningsrum där jag får byta om, får all dropp och mediciner jag skulle ha under förlossningen och allt därtill. 

Allt gick som det skulle, blev öppen 10cm och lillen skulle bara sjunka ner, satte mig på pilatesbollen igen och inte ens en minut senare rusar barnmorskor in och frågar om jag har värk och jag sa "mnjaeh men de känns verkligen som jag ska sluta på mig å de håller i sig" så 26 minuter senare var han ute. Komplikationerna blev att jag kände INGENTING mer än att vara sjukt bajsnödig. Fick hjälp att veta när jag skulle krysta (Hur fan man gör de å utan värkar) sen sjönk lillens puls till 5-25 slag i minuten så alla var blixt stilla å tysta. 

Till slut tog överläkaren över och sa "detta är sista chansen sen måste det bli akut kejsarsnitt" jag har aldrig tagit i så mycket i hela mitt liv, men ut kom HAN!!

Jag blev kvar ett dygn och åkte hem lördag eftermiddag! 

Dessa två första veckor kändes som en evighet och som en minut.

Lite komplikationer med min kropp så börjar jag äntligen bli smärtfri, vi har börjat gå ut och gå varje dag samt åkt skridskor två gånger, åkt pulka och hälsat på i Bålsta!

Första veckan var leiah hos sin mamma och det var ju bra så vi fick "lära oss" vem denna krabat var! Denna vecka när leiah har varit hemma har hon varit helt fantastisk. Så snäll!! 

Bildbomb kommer 😍