Hur överlever man?

Japp. 02.25. Blivit väckt ca 10 gånger på mina 2.52 timmars nattsömn. Denna gång är det Nelia, hon som jämt sover jättebra. Men Tålamodet börjar ta slut eftersom det enda hon gör är fake-gråter och när jag försöker få reda på vad som är fel vänder hon sig om och är sur. Att kommunicera med en 2.5åring med språkstörning börjar ta mina krafter riktigt jävla ordentligt. Vare gång. 

Hur som helst, jag väcker joel och ber han gå upp för det sista man vill är ju att bli arg och osams på natten. Nä men då kan inte han somna om så han går upp. Inte alls sur eller irriterad på mig utan på att han inte kan somna om och ska börja ett nytt jobb om några timmar. 
Ni som känner mig kan bokstavligt talat TA på min ångest. Den är grotesk. Mina tankar, jag kommer hädanefter sova ÄNNU sämre, ännu lite mindre djupsömn för att springa upp så fort det är ett ljud. Ta alla nätter. Så länge alla runt mig mår bra mår jag bra. Men hur ska jag överleva? 
Jag har fått sova en hel natt, mellan 23-06 två gånger på 2 år. 
Ninni har åt minstone slutat dricka välling på natten men vaknar minst en gång i timmen för att få nappen, täcke, snuttis eller bara för att väcka oss.
Det kan också hända någon enstaka gång att neo vaknar men oftast smyger han ner till oss då och lägger sig här eller så bär vi upp honom.

Nu rör och gnyr ninni, frågan är om hon drömmer. Vill ha nappen eller känner min totala 100% vakna energi och också ska vara vaken. 

Fy fan för småbarnsåren på nätterna. Jag spyr på dessa nu!!!! Jag har nästan ångest för att gå och lägga mig! 
Och så veta att imorgon väntas 9h jobb utan rast. Jag är hemma vid 20tiden. 
Finns alltid de som har de värre men just nu hade jag bara velat höra från min mamma "lilla gumman, jag tar barnen nästa helg så får ni sova" 
↑